Kontakt

Sök på Voltaire

Läs ledaren här!

Temasidor

TV från Bokmässan

Voltaire åsikt

Lyssna

Fredrik Wannheden

Drömmen om Italien, ett väl använt men alltid aktuellt uttryck. Detta avlånga bergiga land är en spegelbild av Sverige - i meningen att allt verkar omvänt. Det vi saknar i Sverige verkar finnas i Italien! Sol, spontanitet, livsglädje, passion, mångtusenårig klassisk civilisation, ett överflöd av färska matvaror... Och inget som kännetecknar oss svenskar finns i Italien. Du hittar varken världens bästa organisation, konsekvens, kristallklar vägvisning eller millimeterrättvisa i Italien.

Så långt stereotyperna. Men stämmer de verkligen? Ja, och nej. För det finns också sånt som verkligen förenar oss, inklusive den ambivalenta inställningen till den egna kulturen. Sårbar stolthet blandat med sund självkritik och nyfiken öppenhet inför omvärlden kännetecknar både italienare och svenskar. Och det finns ett tydligt ömsesidigt "tycke"! Drömmen om Sverige, eller om "ett normalt land" är påtaglig i Italien. Lugnet och ordningen lockar många. Men väl där, i utlandet så blir ofta saknaden av den oerhört starka hemkulturen överväldigande.

Lär känna Italien, så lär du känna svensken i dig själv. Men du kommer aldrig att förstå särskilt mycket. Samma gäller faktiskt italienarna, alla har sin egen förklaring till sakernas tillstånd. Och man kan aldrig vara säker på att man nått sanningens kärna. Man observerar, kommenterar, och lever med. Vilket är ungefär vad jag tänkte göra här!

Besök på barnsjukhuset Meyer i Florens de senaste dagarna gav ett mycket gott intryck. Det är skönt att kunna skriva om något enbart positivt... Barnsjukhuset Meyer har alltid hört till Italiens bästa, och fick för två år sedan nya lokaler i anslutning till Villa Ognissanti vid universitetssjukhuset Careggi här i Florens. Man har försökt kombinera high tech, modernt miljötänkande och lokalt anpassad modern arkitektur till en väl fungerande helhet, och har lyckats. Vissa pampiga entréhallar och litet onödigt långa glaskorridorer gör att ordet "skrytbygge" dyker upp i tankarna, men det vore orättvist och som helhet verkar sjukhuset mycket genomtänkt.

 

 

Barnsjukhuset låg tidigare i mycket slitna lokaler mer centralt i Florens, men administreras fortfarande separat från det stora vuxensjukhuset Careggi trots att de numera ligger nästan vägg-i-vägg. Detta var ett absolut krav inför flytten från Meyers ledning som inte ville sugas in i den kolossala tungrodda administrationen som hör till vuxensjukhuset. Kanske har detta gjort att Meyer fungerar så bra som det gör.

 

 

Stämningen och inställningen bland läkare och annan personal till de små patienterna och deras föräldrar är just det respektfyllda och varma bemötande som behövs. Här finner man inte längre den gamla tidens stränga och auktoritära tiltal och metoder. Jag diskuterade detta med Daniele, den hårdrockande sjukskötare som är min närmaste arbetskompis om dagarna. Han berättade när han låg inlagd på gamla Meyer i mitten av 1960-talet. På den tiden band man fast barnen vid sängarna för att enkelt hålla koll på dem. Eftersom de inte kunde avlägsna sig från sängen fick de kissa i en burk som satt fast på sänggaveln. Och föräldrarna fick man bara se en halvtimme om dagen. Dessa sjukhusvistelser har satt sina spår, men han bekräftar att allt det där är borta för länge sedan, åtminstone inom barnsjukvården.

 

 

 

 

 

 

Sjukhusmaten ses prov på nedan, denna dag nötkött med gröna bönor, pasta all'olio, ett päron... OK. Och så en påse jungfruolja och en med riktig parmesanost förstås!

 

 

 

 

 

 

Change, change but same, same
USA:s justitieminister Eric Holder försöker få rättegången mot några av de ansvariga för 11/...
Chefredaktörens blogg

Radiohead/Dave Brubec
Five Step (Overdub Bo

Simple Minds
Theme for great citie

Donald Fagen
New Frontier

Gorillaz
Re-hash