Kontakt

Sök på Voltaire

Läs ledaren här!

Temasidor

TV från Bokmässan

Voltaire åsikt

Lyssna

Fredrik Wannheden

Drömmen om Italien, ett väl använt men alltid aktuellt uttryck. Detta avlånga bergiga land är en spegelbild av Sverige - i meningen att allt verkar omvänt. Det vi saknar i Sverige verkar finnas i Italien! Sol, spontanitet, livsglädje, passion, mångtusenårig klassisk civilisation, ett överflöd av färska matvaror... Och inget som kännetecknar oss svenskar finns i Italien. Du hittar varken världens bästa organisation, konsekvens, kristallklar vägvisning eller millimeterrättvisa i Italien.

Så långt stereotyperna. Men stämmer de verkligen? Ja, och nej. För det finns också sånt som verkligen förenar oss, inklusive den ambivalenta inställningen till den egna kulturen. Sårbar stolthet blandat med sund självkritik och nyfiken öppenhet inför omvärlden kännetecknar både italienare och svenskar. Och det finns ett tydligt ömsesidigt "tycke"! Drömmen om Sverige, eller om "ett normalt land" är påtaglig i Italien. Lugnet och ordningen lockar många. Men väl där, i utlandet så blir ofta saknaden av den oerhört starka hemkulturen överväldigande.

Lär känna Italien, så lär du känna svensken i dig själv. Men du kommer aldrig att förstå särskilt mycket. Samma gäller faktiskt italienarna, alla har sin egen förklaring till sakernas tillstånd. Och man kan aldrig vara säker på att man nått sanningens kärna. Man observerar, kommenterar, och lever med. Vilket är ungefär vad jag tänkte göra här!

Man måste lära att sig att säga "ni" när man talar italienska. Liksom i franska och tyska etc. Jag börjar vänja mig och följer flödet så gott det går, men har särskilt svårt i en övergångsfas när man lär känna folk bättre, och kan börja dua dem. Det är litet grand som "första kyssen"... Det är svårt för en osäker svensk att veta när tiden är mogen att börja dua. Och om man försöker för tidigt så kan det bli pinsamt.

När man väl börjat dua varann får man ju inte gå tillbaka till att säga ni. Det ses som ett aktivt avståndstagande. Så det gäller att komma ihåg vilka man är "du" med. En släkting här gjorde det med sin advokat, började nia honom igen, och han blev jättesur. Men det var faktiskt med avsikt, han bär sig illa åt! Det där sociala "spelet" är mer raffinerat här än i Sverige. På gott och på ont. Det goda är att här finns en stor medvetenhet om detta, medan vi svenskar som tycker att vi är duktiga med våra "raka rör" ibland bara är okänsliga och kantiga.

När "niandet" fungerar som bäst så är det ett sätt att synliggöra och socialt reglera de strukturer av respekt/rang etc som redan finns, t.ex. på en arbetsplats. Dessa strukturer finns ju också i Sverige, fast på ett mer omedvetet och osynligt plan. Niandet på jobbet gör också att man blir påmind om att man faktiskt befinner sig i en professionell situation. Att vi talar med våra kollegor på arbetstid beror inte i första hand på att vi är vänner, vilket vi iofs kan vara ändå. Utan vi har ett jobb att göra. Det är en viss skillnad.

 

En del svenska arbetsplatser jag jobbat på, mest på sjukhus, skulle mått bra av litet striktare struktur när det gäller beslutsfattande, och kanske nån sorts titlar skulle hjälpa. Jag menar inte alls mellan t.ex. läkare och sjuksköterskor, för där är "rollerna" och uppdelningen av ansvar etc relativt klart även utan titlar och niande. Men en del (inte minst läkare...) skulle behöva bli påminda om t.ex. att det faktiskt är chefen som slutligen bestämmer, för han har huvudansvaret och tar huvudsmällen om det blir fel.

När "niandet" fungerar som sämst blir det istället ett sätt att missbruka, befästa och förstärka maktstrukturer och beroendepositioner.

Sammantaget så tycker jag inte att "niande" inte är ett särskilt lyckat sätt att hantera dessa saker. Främst eftersom det i princip bara finns två lägen! Antingen eller, antingen du eller Ni. On eller off. Om man inte har dessa grammatiska former eller språkliga konventioner (ni-former och obligatoriska titlar etc) så bör det utvecklas mer graderade och varierade skalor att visa respekt etc på, genom ordval, tonfall etc. Det är ju så vi gör i Sverige, även om det nog ofta är omedvetet. Och i engelsktalande länder m.fl. förstås, kanske litet mer medvetet.

 

 

 

 

 

 

Change, change but same, same
USA:s justitieminister Eric Holder försöker få rättegången mot några av de ansvariga för 11/...
Chefredaktörens blogg

Radiohead/Dave Brubec
Five Step (Overdub Bo

Simple Minds
Theme for great citie

Donald Fagen
New Frontier

Gorillaz
Re-hash